Chauffören som försvann
Ett försök till årskrönika om det underliga året 2020.
Det började som alla andra år med en rivstart. Januari brukar innebära många extrasäckar med julklappspapper och annat. Likaså 2020. Stolt över våra kunders fantastiska förmåga att återvinna på ett föredömligt sätt sorterade jag säckarna med ett leende.
När storhelgerna var över lunkade veckorna på. Regnet regnade. Molnen mulnade. Solen gömde sig. En vinter helt utan minusgrader och snö är en mörk vinter. Men jag var ändå nöjd. Hala vintervägar är ingen favorit. Så jag fortsatte jobba med ett leende.
Men i mars stelnade leendet på mina läppar. Över en natt (så kändes det i alla fall) blev världen upp-och ner. Media svämmade över av nya ord: Covid 19. Corona. Flockimmunitet. Social distansering. Plötsligt blev allt komplicerat och skrämmande. Vi fick alla anpassa oss och hjälpas åt för att inte sprida eländet vidare. På Lusaskens TS hade vi krismöte. Med nya rutiner och ny handlingsplan kändes det bättre. Nu kunde både vi och kunderna känna oss trygga.
När allt stannar upp i samhället får det ganska snabbt konsekvenser. Efter några veckor tappade vi två av våra största företagskunder. Vi höll andan i väntan på det fortsatta kundraset. Men det kom aldrig. Vi har lite färre återvinningskunder än i början på 2020. Men å andra sidan har vi fått fler kärltvättskunder. Så hittills har vi klarat oss ganska bra genom corona-krisen. Det är verkligen tur, eftersom Kim precis innan krisen bröt ut hade tagit det stora steget att säga upp sig från sitt trygga heltidsjobb för att satsa helhjärtat på Lusaskens TS. Ingen vidare tajming, men som sagt har det gått bättre än väntat.
Det är intressant hur man kan se förändringen i samhället på återvinningen. Säckarna var plötsligt mer välfyllda och vi hade fler extrasäckar än vanligt. Många jobbade och studerade hemifrån, och då blir det mer återvinning. Många valde bort att äta lunch/middag ute, och då blir det mer återvinning. Många blev rastlösa av hemmavistelsen och påbörjade nya kreativa projekt, och då blir det mer återvinning. Så vi har verkligen inte varit utan arbete. Särskilt som våra kunder är så enormt duktiga på att lämna allt som går i återvinningen.
Under sommaren lättade restriktionerna och vi kunde pusta ut lite grand. Nu var det dags för mig att börja förbereda mitt nästa steg i livet. För när kärltvättsäsongen var över för året skulle jag lämna över mitt chaufförsuppdrag till Kim. Efter nästan åtta år som återvinningschaufför sa jag ”Hej då” till bussen, Kim och återvinningen för att satsa på mitt egna företag Själens röst. Det var lite vemodigt den sista veckan i oktober när jag gjorde mina sista turer. Men samtidigt kändes det helt rätt att lämna över till Kim. Han är en mycket bättre chaufför än mig. Fast kanske är jag lite vassare på att sortera?
Så från den 1/11 var jag i samma sits som brorsan, det vill säga utan hängslen och livrem i det egna företagandets riskfyllda äventyr. Och precis som brorsan hade jag en urusel tajming. För två veckor in i november började restriktionerna skärpas igen. Men det är bara att göra som i början av året. Fokusera på det positiva och le så gott man kan.
Nu har Kim varit er chaufför i två månader. Jag hoppas han sköter sig? Och att övergången varit smidig? En del av mig önskar att ni inte ens märkt någon skillnad. En annan del av mig vill att ni ska sakna mig jätte-jätte mycket. Ja, sådana är vi människor. Osjälviska och bekräftelsetörstande 😉
Framtiden är oviss. Kanske blir det ännu en sommar i Lusaskensbussen, det vet endast stjärnorna. Men hur det än blir vill jag tacka alla er fina kunder för den här tiden och önska er ett härligt, friskt, underbart och miljövänligt 2021!
Tack för mej, hej!
/Regine
