Chefen är grön av avund…
I torsdags ringde en kvinna från Radio Värmland på min jobbtelefon. Hon hade hört talas om Lusaskens TS och ville veta mer. Efter en stund fick jag en inbjudan att komma till studion på måndag och berätta om oss i radion. Efter en kort scenskräcksattack frågade jag om de inte hellre ville intervjua min chef. Men inte kom jag undan så lätt – hon ville att chauffören skulle komma. Med darrande röst tackade jag för inbjudan och lovade infinna mig i studion strax före 15 på måndag. Nu kan jag inte sluta tänka på detta. Tänk om jag får tunghäfta? Eller tappar minnet? Eller värst av allt – börjar skratta hysteriskt? Ingen vidare reklam. Men nu måste jag tänka positivt. Prata kan jag ju. Ofta och mycket. Jag behöver inteoroa mig för hur jag ser ut, det är ju radio. Och troligtvis är det inte så många som lyssnar. Dessutom får jag nog bara vara med högst två minuter? Det kommer gå bra.
Och det är värt en hel del att jag och inte chefen är utvald. Han börjar bli grön…
Lite avundsjuk på storasyster?
