Ett år med Lusaskens TS
För ett år sedan började jag som återvinningschaufför på riktigt. Innan hade jag bara hoppat in lite då och då. De första månaderna delade ju vi i familjen på uppdraget som chaufför.
Det första året har varit spännande, omväxlande och utmanande. Det är intressant att få vara med och bygga upp ett företag från grunden, men det blir också nya utmaningar hela tiden. Vi har tränat på att bli försäljare, varit med på mässor, utformat annonser, blivit intervjuade i tidningar med mera. Jag har utmanat mig själv på flera sätt, men att vara med i radion, P4, var nog störst. Då slapp chefen helt undan, den boven! Det är en annan utmaning – att ha sin lillebror som chef. Ibland är det svårt att komma ihåg att det är han som bestämmer, men oftast skärper jag mig. Vet inte om han håller med om det men… Fast skämt å sido så funkar det väldigt bra. Vi bollar massor med idéer hela tiden och arbetet flyter bra. Även övriga familjen har jobbat tillsammans med oss för att göra Lusaskens TS så bra som möjligt. Min sambo Patric har t ex gjort ett hästjobb med hemsidan och annan information. Min son Timmy har varit med mycket sista tiden för att lära sig arbetet. Det känns väldigt bra att ha en vikarie till hands ifall det behövs. Och de andra omkring är ett jättefint stöd på andra sätt.
Från början var det ganska enkla dagar för Chauffören. Men vi har jobbat intensivt under hösten för att få fler kunder och det har gett bra resultat. Vi har fått många fler företagskunder och även privatkunderna har ökat i antal. Jättekul. Så nu börjar jag få riktigt rejäla återvinningsmuskler i kroppen 🙂 Det blir en hel del lyft. Även om papper och plast är lätt så väger trycksaker och glas desto mer. Mrs Muscle är på gång.
Jag tycker fortfarande jobbet är jättebra. Man känner sig som en del i miljöarbetet och då blir allt man gör meningsfullt. Det är riktigt skönt att få åka omkring i sin ensamhet, prata lite med kunder, sortera, lyssna på radion. Jag är fri, jag bestämmer hur jag lägger upp arbetet och planerar min tid själv. Om jag börjar sent får jag arbeta till sent. Men det är ingen som lider av det mer än jag själv. Chefen litar på mig. Det är skönt.
Det enda som är jobbigt just nu är väl att mina arbetsbyxor har blivit för små. Dom passade bra innan jul. Det var julbonusen som ställde till det – underbart hemlagat julbord hos brorsan två dagar i rad och en julbonus i form av jättechokladask. Tack så mycket! Men det kan kosta dig ännu mer – en investering i nya arbetsbyxor 😉
Tack alla kunder för det här året – jag vill önska er alla:
