Chefen ställer hårda krav

Jag har stretat emot. Länge. För länge tycker chefen. Men till slut var jag tvungen att ge med mig. Jag pratar om att köra med släp.

Det började redan förra våren. Kim tyckte jag skulle ta med mig det enorma, nyinköpta flyttsläpet på turen. För att inte behöva åka till Tippen i tid och otid. Det får plats mycket återvinning i ett flyttsläp.
– Jag är väl ingen yrkeschaufför heller! utbrast jag.
– Jo det är du visst, sa Kim.
Javisst ja. Hade ju glömt det. Okej, jag är yrkeschaufför, men inte på riktigt. Riktiga chaufförer är inte rädda för att köra med släp. Det är jag. Det sa jag också till Kim. Han var oberörd. Det enda som räddade mig då var att släpet var för tungt för mitt körkort. Jag var lättad. Tills Kim fick för sig att jag skulle köra upp med släp för att få utökad B-behörighet. Stret, stret! På något sätt lyckades jag smita undan även detta. Det fanns inte tid att övningsköra, släpet stod krångligt till, släpet skulle hyras ut… Alltid fanns det något att skylla på. Men tills slut kom verkligheten ikapp mig.

Det var i mars i år som det blev ohållbart. Vi hade precis börjat köra återvinning i Kil. För att få ett bra schema kör jag Karlstad/Hammarö först och Kil på eftermiddagen. De första turerna blev ganska krångliga. Det var en utmaning att få in ca 45 återvinningssäckar i bussen. Jag lyckades sortera de första 30 innan platsen var slut. Då var det bara att pressa in resten av säckarna och sortera hemma. Första dagen var jag klar vid 20.00 pip. Och då var bussen FULL. Jag fick använda passagerarsätet till pantsäcken. Då insåg till och med jag att jag behövde en släpkärra. Kim fixade fram en mindre obromsad gallerkärra som jag får köra. Sen var det bara att sätta igång.

Nu har jag kört med kärra några veckor och det går bättre och bättre. Jag är inte lika rädd längre. I början är det skönt att ha en liten kärra som man kan vända för hand om det behövs (har redan gjort det ett antal gånger – och då är jag väldigt glad att den är liten!). Fast den är svår att ha koll på eftersom den inte syns när man kör. Ibland undrar jag om den är kvar. Brukar kolla det i svängarna. Och det borde ju höras och märkas om man tappar den? Inte för att det är någon större risk. Jag brukar hoppa och lyfta och rycka och allt möjligt för att kolla så det sitter ordentligt. Men ändå?

Jag hoppas jag blir lika van och kaxig som Kim snart. Då kan han inte reta mig längre. Småbröder är hemska…