Visste ni att er chaufför lever ett dubbelliv? När arbetet med återvinningen är klart för dagen svidar jag om till mitt alter ego - Madame Régine. Min lillebror, tillika Lusaskens TS chef, är högst tveksam till min karriär som vägledare/"spåtant". Men han är ändå storhjärtad nog att stötta mig. Vi har vitt skilda åsikter om andlighet. Det leder till en och annan diskussion. En gång satt jag och en nära vän till mig och pratade om livet efter detta med...
På nyårshelgen kan jag inte låta bli att summera det som varit och fundera på det som ska komma. Ännu ett år som Lusaskens TS chaufför har passerat. Jag känner mig fortfarande inte som en yrkeschaufför. Mer som en miljövän i arbetskläder. Visst sitter jag i min kära buss en stor del av tiden. Men mitt verkliga arbete är att ta hand om återvinningen som våra duktiga kunder samlar ihop. Bussen och körandet är mer ett nödvändig steg på vägen. 2014...
Ursäkta utrikiskan. Men det blir inte lika roligt på svenska... Det lackar mot jul med stormsteg. Idag är det Lucia, ljusets högtid mitt i vintermörkret. Många har redan börjat svepa glas med julmust och julöl och glögg. Vi njuter av det goda. Det gör vi rätt i. Ju mörkare det är desto mer måste vi uppmuntra oss med intag av kalorier. Eller hur? När Lusaskens TS körde igång hösten 2012 hade vi en idé om att vi ville göra något särskiltmed pengarna...
För två år sedan hade jag jobbat med människor i behov av stöd i nästan 14 år. Jag älskar att hjälpa. Det är därför jag har yrken som kurator, arbetsförmedlare, SIUS och boendehandledare i mitt CV. Fördelen med sådana jobb är att man har en känsla av att göra en meningsfull insats för andra. Att lyckas hjälpa någon är en oerhörd glädje. Men baksidan av dessa yrken är en ständig känsla av otillräcklighet. Efter många år av brinnande engagemang började...
Igår hade vi en spännande dag på Lusaskens TS. Vi hade besök av Josef, reporter på Nya Kristinehamns-Posten. Han följde med mig på turen ett par timmar och sedan intervjuade han mr Chef Kim. Hela tiden med kameran i högsta beredskap. Han var proffsig och trevlig, vilket underlättade för mig som inte är så bekväm framför kameran. Kim däremot var värsta fotomodellen, blev snygg på alla bilder. Orättvist. När Josef åkte med mig berättade jag om att Kim brukar smita ifrån sånt...
Jag är en yrkeschaufför med många sidor. Nyfiken och helt utan självkritik. Vill jag testa något så gör jag det om det är möjligt. I höstas skrev jag ju en bok som heter "Vardagstjafs & Insikter". Den har nu fått nytt liv eftersom jag gjort om den till ljudbok. En mycket spännande utmaning... Här kan ni provlyssna om ni vill. Låna gärna på Elib eller köp i internetbokhnandeln :)
Jag har stretat emot. Länge. För länge tycker chefen. Men till slut var jag tvungen att ge med mig. Jag pratar om att köra med släp. Det började redan förra våren. Kim tyckte jag skulle ta med mig det enorma, nyinköpta flyttsläpet på turen. För att inte behöva åka till Tippen i tid och otid. Det får plats mycket återvinning i ett flyttsläp. - Jag är väl ingen yrkeschaufför heller! utbrast jag. - Jo det är du visst, sa Kim. Javisst ja. Hade ju glömt det. Okej, jag...
Det senaste året har jag haft ett jobb som krävt en del fysisk ansträngning. Det är nyttigt för mig. Jag behöver träna. Särskilt runt midjan. Min förhoppning var att jobbet skulle göra mig slank och smidig i ett nafs. Jag har väntat på att detta ska ske. Men det har varit förgäves. Min midja har fortfarande inte visat sig. Den undviker mig. Jag vet inte ens om jag har någon. Men jag har blivit starkare, alltid något? Som alla kloka människor...
När jag började som återvinningschaufför för drygt ett år sedan gick jag från att vara kontorsråtta (i alla fall delvis) till ett hyfsat fysiskt arbete. Det har blivit ett antal ton i lyft sedan jag började. Och runt 8 - 10 000 steg i arbetet per dag. Därför kan man tycka att jag borde blivit lite lättare och fått en snyggare midja? Icke sa Nicke. Senaste månaden har jag, tvärtom, varit rädd för att skjuta någon med min byxknapp. Så tajt sitter...
Den här veckan hade vi premiär i Kil. Jätteroligt! En av fördelarna med att vara chaufför är att man får upptäcka nya platser hela tiden. Spännande men också en utmaning. Första gången jag ska hitta en ny plats brukar jag åka runt som en yr höna och stirra vilt efter sopsäckar. Undrar vad folk tänker när jag lufsar omkring i grannskapet och kikar in i trädgårdar? En sak som jag är väldigt tacksam för är min bästa vän i jobbet - GPS:en. Utan den skulle jag...
